En duva satt på en gren och funderade på tillvaron

A Pigeon Sat on a Branch Reflecting on Existence

Roy Anderssons Venedig-vinnare är precis så mästerligt välkomponerad som man kunde ana.

Roy Andersson har gjort en ovanligt varm och humoristisk film om skam – från 1700-talet fram till våra dagar.

Det är som om Andersson föreställer sig att allt han stoppar in i sitt estetiska maskineri – de orörliga tablåerna, sminket, stråkarna, de kala miljöerna – blir tankeväckande och grandiost.

En film som imponerar mer rent filmtekniskt, än vad den känslomässigt berör.

...en burlesk fuga om livets ödslighet och vår fullständiga ensamhet – inför oss själva och varandra.