Goliat

Allt leder fram till en slutscen som fastnar på näthinnan. Goliat är ingen film som man skakar av sig i ett nafs.

...när det gäller ”Goliat” som film måste man också notera Peter Grönlunds förmåga att få fram den hundraprocentiga tonträffen hos skådespelarna...

Det är slitet, grått och kylslaget. Såväl inomhus, där allt ser mer eller mindre hoprafsat ut, som utomhus, där det mesta liknar en soptipp, samt mellan människorna som mest ”pratar skit”.

...en social smocka som slår det mesta svenskt i genren...

Filmen är välspelad av alla. Trovärdig och drabbande i samma ton som Peter Grönlunds förra, den mer intensiva ”Tjuvheder”.