vidare till tv.nu
ANNONS
På soundtracket lite vemodiga sånger i fransk chansontradition, men filmen som helhet är lättsam och romantisk, och efter en halvtimme dyker Francis Lais klassiska ledmotiv upp (Oj, så bra!).
Aimée och Trintignant är helt bedårande, man vill äta upp dem. Den begynnande förälskelsen gör dem så vackra.
En känslostark återträff som berör.
...förförs av skönheten...
Aimée och Trintignant [...] är lika karismatiska och begåvade idag som de var 1966,