Nomadland

...det bästa så här långt i år. Lågmält, varmt och med bra agerande.

I Zhaos film görs ingen åtskillnad mellan ruiner och det ännu inte färdigbyggda. Hon har stannat båda processerna mitt i rörelsen och låter sin film flyta fram emellan dem som en tyst, magisk flod.

Det är naturlyrik i Terrence Malicks anda...

Bildpoesi och kärv realism i ett och samma suggestiva andetag.

Årets favorit inför Oscarsgalan. Och den lever mer än väl upp till förväntningarna...