Välagerat, välskrivet och välregisserat. Inte många fel på Take shelter med andra ord.
...den kryper in under skinnet med sina frågeställningar om psykos kontra en realististiskt betingad skräck.
En dovt hotfull och ödesmättad stämning genomsyrar berättelsen om hur vi så gärna söker lösningar och svar på fel håll.
Det smarta med ”Take Shelter” är att ingen vet om Curtis håller på att bli galen, inte ens han själv.
Under de dryga två timmar som den pågår hinner jag tänka ”thriller”, ”familjedrama” och ”bombastisk undergångsfilm”. Först i slutscenen avslöjar filmen sitt rätta ansikte – om ens då.