Taking Woodstock

Lera, lsd, nakna kroppar i naturen, mamma och pappa som släpper loss med hasch brownies.

I filmen dräller det av träffsäkra iakttagelser och vassa repliker, skådespeleriet är överlag skickligt...

Ang Lee lyckas med ett övertygande filmiskt berättande och ett estetiskt tilltalande sätt skapa magi.

Taking Woodstocks detaljer är enastående men vi väntar vidare på den ultimata spelfilmen om den ultimata musikfestivalen.

Som lättsam komedi tenderar filmen dessutom nästan att bli tokrolig i bilden av Tibers rysk-judiska, halvgalna mamma.