Violette

Visst lyckas filmen stegra nyfikenheten kring Leduc och hennes verk varav bara ett, romanen Oäktingen, översatts till svenska.

En film värdig en författare som ägnade sina mest omtalade böcker åt att mytologisera det egna livet.

Emmanuelle Devos (iklädd näsprotes, vilket jag aldrig tänker på) är perfekt i huvudrollen, med en bufflig fysik som iklädd ljuvliga 40-talsdräkter och utsökta färgkombinationer pendlar mellan elegans och pondus.

Provosts film provocerar bitvis eftersom Violette Leduc skildras som en jobbig, neurotisk, ständigt undergiven, masochistisk människa, kapabel till nästan vilka förnedrande handlingar som helst för att få en stunds bekräftelse.

Emmanuelle Devos är utmärkt som den narcissistiska, rätt jobbiga men ändå rörande författaren, som överlever kriget genom att köpa och sälja matvaror på den svarta marknaden.