Dox: Mitt liv som ko

Om nu kossor och kvigor kan vara deprimerade, men efter att ha sett ”Cow” är jag redo på att skriva under på att så är fallet.

Om man trott att man kan slumra till under en 98 minuters nästan ordlös dokumentär om en ko så är det bara att glömma.

En film som nästan helt saknar dialog men till fullo nyttjar filmkonstens potential för radikal empati.

Nattsekvensen hör till filmens finaste och visar på regissörens förmåga att låta det poetiska och det socialrealistiska gå hand i hand.

...a combination of social realism and lyrical poetry.