Snickesnackarn

Snickesnackarn är så blyg att han bara vågar prata med sina saker. Han vågar inte prata med främmande människor och det gör hans liv ganska komplicerat.

Snickesnackarn blir blyg när folk skrattar åt honom. Såvida han inte försöker vara rolig förstås och det är meningen att man ska skratta. Tänk om man kunde vara rolig jämt.

Att presentera sig är inte svårt. Men om man ska presentera sig för många, då blir många blyga. Men kanske inte så blyga som Snickesnackarn.

Många blir oroliga av att inte veta hur saker fungerar. Särskilt om man inte vågar be om hjälp. Men inte så oroliga som Snickesnackarn när han ska åka pendeltåg själv.

När man ska lära sig saker kan det vara bra att vara blyg, så man lyssnar mer och babblar mindre. Men inte så blyg som Snickesnackarn som inte vågar ställa en enda fråga!

Om man träffar folk som är större och kanske ett helt gäng, då är det lätt att man blir blyg och låter dem bestämma. Men alla blir inte fullt så blyga som Snickesnackarn.

Om man kommer ny någonstans och inte känner någon, då blir de flesta blyga. Men så kan man bli blyg för den som är ny också. Som Snickesnackarn.

Om något känns fel och man inte vill, då är det viktigt att kunna säga ifrån. Men det vågar inte Snickesnackarn. Det är han på tok för blyg för.

Ibland är det viktigt att kunna tala om vad man känner. Men det vågar inte Snickesnackarn. Det är han för tok för blyg för.

Tänk vad bra om det fanns en människa man inte kan bli blyg för. Som en riktigt bra vän. Tänk vad bra om Snickesnackarn kunde hitta en sådan!