Litet land

Petit pays

Det starka med filmen ”Litet land” är barnperspektivet som aldrig kompromissas bort

Allt berättas ur Gabriels perspektiv, när han tvingas förstå att han varken är vit eller svart och att det enda som skiljer hutuer från tutsier är längden på näsan.

...påminner om hur en fiktion bättre än de flesta dokumentärer, via psykologisk spegling och sympati, kan alstra en slags akut empati med huvudpersonerna.

...är lika delar historielektion och fin barndomsskildring.

Jag vill ändå rekommendera Litet land för dess innehåll...