Snarare än ensemblespel bjuder Burn after reading på fyra solouppvisningar av respektive Malkovich, Clooney, McDormand och Pitt, men det räcker långt så.
...kan få en att ana ett släktskap med Ealing Studios, och den förtjusning i att låta beskedliga personer drabbas av storhetsvansinne som syntes i filmer som ”Jag stal en miljon” (1951).
Det är förfärligt tragiskt och grymt roligt.
Bröderna tar ett steg tillbaka från den genomsvarta ”No country for old men” till den mer humoristisk fartfyllda stil som sedan länge varit deras signum.
...visar hur bra en film kan vara när man tillåter sig själv att vara lite galen.