vidare till tv.nu
ANNONS
Scrolla ner till tv.nu
TV.NU är en del av
Schibsted-familjen
Varför ser du denna annons?
Du ser denna annons eftersom sajten du besöker till stor del finansieras av annonsintäkter. Vissa annonser ser du för att vi tror att de kan intressera dig. Detta antagande baserar vi på din tidigare aktivitet på Schibsteds sajter och appar.
Hantera dina annonsinställningar
Om Schibsted och annonsering
Schibsted är en etablerad mediekoncern med huvudkontor i Oslo, som äger sajter som till exempel Blocket, Svenska Dagbladet, Omni, Aftonbladet och Prisjakt.
Läs mer om annonsering på Schibsted
logga in

Redaktörens favoritfilmer – från 70-tal till idag

Johannes Räihä
04 maj, 2024

Det kan nästan kännas lite surrealistiskt att det är 50 år sedan vi befann oss i 70-talet. Tiden går onekligen fort – men en positiv sak är att vi har bjudits på många bra filmer under dessa 50 år. Varför inte sätta mig ner och plocka ut en favoritfilm per årtionde? Vilken film tycker jag egentligen var den bästa på 70-talet? Och vilken film stack ut på 90-talet? Jag kommer inte betygsätta filmerna som jag brukar – eftersom alla är fem av fem. Vi dyker ner i listan direkt, häng med!

70-talet: Gudfadern – IMDb: 9,2

Gudfadern! Francis Ford Coppolas kultrulle som de flesta kanske sett någon gång eller två, det är oavsett en film som man kan se hur många gånger som helst. Maffialedaren Vito Corleone (Marlon Brando) och hans söner som håller New Yorks undre värld i ett järngrepp med sina skoningslösa metoder är en favorit fårn 70-talet. Ni bör förstås se Gudfadern II och Gudfadern III också. Det känns nästan kriminellt att välja bort filmer som Gökboet, Taxi Driver, Alien, A Clockwork Orange. Men nu fick det bli så.

80-talet: Blade Runner – IMDb: 8,1

Jag ska säga som det är: jag är en sucker för både sci-fi och retrofuturism. Jag bara älskar det. GattacaManiac, hela den grejen. Ni fattar säkert. Därför var det inte jättesvårt att välja mitt guldkorn från 80-talet: Blade Runner. Filmen utspelar sig i en dystopisk framtid, närmare bestämt år 2019 (riktigt sjukt så här i efterhand), och kretsar kring en så kallad Blade Runner, som är en form av polis vars enda uppgift är att döda replikanter – artificiellt framställda kopior. Men han börjar ifrågasätta sina egna motiv, sin identitet och moral. Det är en film som är precis lika relevant idag. Suggestiv, banbrytande, filosofisk och alldeles, alldeles underbar.

90-talet: När lammen tystnar – IMDb: 8,6

När lammen tystnar slog ned som en bomb i början av 90-talet. Den håvade in Oscarstatyett efter Oscarstatyett och följdes av en stor våg av (lite sämre) seriemördare-filmer. Anthony Hopkins som den iskalla seriemördaren Hannibal Lecter, Jodie Foster som den färska FBI-agenten Clarice Starling och massa oväntade twist and turns. Om den är min favorit från 90-talet? Japp. Obehaglig och fantastisk.

Clementine och Joel har förlorat kärleken till varandra. Den finns bara inte kvar. Men en separation känns allt för jobbig, så de tar hjälp av en ny teknologi för att lindra smärtan. Teknologin hjälper paret att sudda ut deras minnen av varandra, men är det egentligen vad de vill? Genierna Michael Gondry och Charlie Kaufmans strålade samman och skapade den vackra Eternal Sunshine of the Spotless Mind i början av 2000-talet, och det tackar vi för. En film om kärlekens urkraft som berör mig på djupet varje gång jag ser om den. Frågan är om det inte är både Kate Winslets och Jim Carreys bästa insatser på vita duken? Eventuellt.

10-talet: Moonlight – IMDb: 7,4

Moonlight kom lite från ingenstans 2016, där den då 37-åriga regissören Barry Jenkins plötsligt blev namnet på allas läppar. Dramat är ett porträtt av en ung mans liv, uppdelat i tre delar: hans barndom, ungdom och vuxna liv. Hur är det att växa upp i ett stökigt och tufft område utanför Miami? Och hur hittar man sin plats här i världen? Djuplodande karaktärer, sanslöst vackert foto och i rollerna ser vi bland annat den framlidna Mahershala Ali och Shariff Earp, som båda tillför ytterligare en magisk dimension till berättelsen. Mycket mer kan man inte begära av en film.

20-talet: The Father – IMDb: 8,2

I det hyllade psykologiska dramat The Father får vi se två skådespelar-genier mötas i en historia om familjeband, åldrande och demens. Anthony Hopkins spelar den demenssjuka Anthony, som vägrar acceptera sin sjukdom och kastar ut det vårdbiträde som hans dotter Anne har anställt. Han börjar ifrågasätta sina nära och kära, sitt eget sinne och till och verkligheten. En djupt gripande och skicklig skildring av demens alla bör ta del av. The Father är kanske inte det mest givna valet bland filmer som Oppenheimer, Dune och andra bombastiska, hyllade verk från senaste åren. Men för mig är The Father favoriten.

Vill ni få fler tips från oss på redaktionen så kommer vi flera gånger i veckan ut med listor på våra favoritserier, nyheter, trailers och mycket annat. Kika här!

Populära inlägg

tv.nu är en del av Schibsted som ansvarar för hanteringen av din data på den här webplatsen
Personuppgiftspolicy